Alis Volat Propriis

Hm, vad har hänt sen sist?…

Melinda har varit här och vi hade det obligatoriska 2 veckors mötet. Hon ville prata enskilt med oss för att höra hur allt låg till. Vilket man kan förstå, då säkert många har svårt att prata med sina värdfamiljer. Men vi pratade ingenting alla tre (Melinda, jag och S), vilket kändes lite konstigt. Även om vi inte hade några problem att diskutera så borde man följa upp och ta några minuter för att prata tillsammans. Men men. Skönt att höra att dom är nöjda med mig och vice versa.

Fredagen flöt på ganska fort. Vi var i lekparken på fm och sen napade barnen och Melinda var här. Efter barnens lunch var vi ute drygt en timme i trädgården. Sen fick jag sluta vid fem, eftersom jag jobbat över tidigare i veckan. Och så var det helg

Helgen gick alldeles för fort! Under lördagen skypade jag med familjen. Calle hade haft stor vårkonsert, vilket känns tråkigt att man missade. Men det kommer väl fler. Under em/kvällen visade Violett (värdfamiljens extra nanny) mig lite nya affärer och sen åt vi mat hos henne. Roligt att få se ytterligare en förort/stad eller vad man nu kallar det… Nära henne låg dessutom en park som hade bra utsikt. Man såg Boson skyline. Söndag morgon packade vi in hela familjen i bilen och for mot IKEA. Efter ca 30 min bilresa var vi framme. Och IKEA ser precis likadant ut som hemma. Skumt. Men ändå trevligt! Många långa timmar senare är vi tillbaka hemma och resten av kvällen blev lugn. Skönt.

Idag, måndag är det Memorial Day, vilket innebär att de flesta är lediga. Mina värdföräldrar var hemma, men ville att jag skulle jobba. Så sju imorse var jag uppe. Skulle gärna ha sovit en timme eller två till. Vid nio for alla, utom D, iväg till Cambridge för att hälsa på goda vänner. Fm var helt okej. Brunch och sen lek i närliggande lekpark. När vi var tillbaka vid ett fick jag ledigt. Under em har jag och Nina gått i affärer och ätit på Cheesecake Factory. Dock ingen cheesecake denna gång, man får så mycket mat att man inte orkar med efterrätt.

Imorgon väntar vardagen igen och tyvärr är det inga pre-school movies på bibblan (pga holiday idag). Men vi får hoppas på bra väder så vi kan göra något annat roligt istället.

Jag har haft en ganska rejäl huvudvärk hängande över huvudet (förmodligen pga vädret mm) nästan hela dagen tråkigt nog. Barnen har varit i luven på varandra. Varför är det så roligt att reta varandra? Under em kunde vi i alla fall vara ute och det blev ett bra avslut på dagen. Vi byggde vidare på deras construction site, åt mellanmål på altanen, åkte båt (våra filtar) på det stora havet (gräsmattan) och höll utkik efter våra små kompisar som brukar dyka upp då och då (ekorrar och kaniner).

Dagen avslutades på Panera Bread med ett Cluster Meeting Fick träffa Melinda för första gången, hon verkar trevlig och vettig (hon fungerar som min kontaktperson här, representerad av organisationen). Roligt att få träffa fler au pairer oxå såklart. Enligt listan är vi typ 40-50 au pairer i området (omfattar typ fyra mindre städer inom ca 20 min bilfärd), men på mötet idag var vi ca 25. Tre nya och två som ska åka. Majoriteten tar hand om 2 barn. Vi var 3 st som tar hand om tvillingpar. Vi är 4 svenskar i området.

Ny vecka med många roliga planer Jag som brukar tycka det är jobbigt när det är många planer i luften och som brukar sakna att bara att det de lugnt är taggad och mest glad över att det händer något.

Det känns som man börjar hitta en rutin som passar både mig och barnen. Idag har vi tom överlevt en dag med regn! Eftersom inga stövlar och galonisar finns är det typ omöjligt att vara ute och leka en regnig dag. Vara inne en hel dag med två energifyllda treåringar kan vara något frustrerande. Men denna dag har flutit på riktigt bra På fm var vi på biblioteket och tittade på film, för att sedan gå hem och bygga klart järnvägen, sen blev det nap (lunch för mig), lunch för barnen, mera järnvägslek och sista timmen spenderade vi på trappen (som har tak över sig) där vi fikade och lekte (kände behovet efter frisk luft!). Nu blir det middag och sen ska jag möta upp en au pair och ta en fika på Starbucks

Igår kväll blev de bio igen – What to expect when you are expecting. Underhållande film och man fick sig några goa skratt. Tjejerna, två au pairer från mitt cluster, var jätte trevliga (första gången vi sågs). Dessutom i min egen ålder, vilket gör att man kommer bättre överens. Det verkar som de lite äldre (+22) au pairerna försöker hålla ihop och umgås mycket. På lördag är det visst filmkväll hos en av dom

Imorgon, onsdag, väntar mitt första cluster meeting

Tiden går både snabbt och långsamt. Känns som jag har varit här betydligt längre än en vecka. Samtidigt som vissa saker gör att känslan är precis tvärtom. Än så länge känns det bra i alla fall. Lite tungt när familjens förra au pair åkte hem dock. Hon har ju funnits vid min sida ända sen jag kom. Hon har visat mig runt, lärt mig hur allt här hemma funkar osv. Så när vi vinkade av henne i onsdags kändes det ganska tomt. Men efter några trevliga timmar i trädgården med barnen kändes det mycket bättre.

Denna vecka har jag bla: lämnat & hämtat barnen på daycare, ätit cheesecake på The Cheesecake Factory, varit på lekplatsen, gått på bio (Dark Shadows), hållit utkik efter ”icke grävare” som närmat sig barnens construction site i trädgården, byggt tält på altanen, skypat med familjen hemma i Sverige (vet inte vad jag skulle utan skype!), blivit van med att alla man träffar på säger ”Hi, How are you today?”, ritat, byggt ihop A’s tågbanan ett antal gånger, försökt lära barnen att när man tar av sig skorna lägger man tillbaka dom där man tog dom, läst böcker, lekt en enklare version av Ett Två Stjärn Stopp (numera kallad Big steps and Small Steps av mina kära värdbarn), insett hur mycket jag saknar svensk husmanskost, lärt mig hitta till Shoppingcentret/bion/bokaffären, fått en riktigt fin solhatt av min värdmamma, insett värdet av regnkläder för barn (vilket de inte har här, så gissa hur glad man blir när man vaknar och inser att regnet öser ner), sett flertalet chipmunks, ekorrar och kaniner i trädgården… …

Idag, lördag, är jag ledig och därmed har jag haft en lugn och skön dag. Frukost på altanen i den sköna lagom varma sommarvärmen med en bra bok (för tillfället ”För evigt dömd” av Harlan Coben), fått provköra bilen (blev ”godkänd” och får numera köra här runt omkring i förorterna), och sett ikapp två avsnitt av Grey’s Anatomy. Snart väntas middag tillsammans med familjen

Första helgen har gått alldeles för fort. Mia har varit jätte snäll och visat mig runt. Vi har varit och sett närmsta shoppingcentret, ätit frozen yoghurt (smakar typ som krämig glass fast inte riktigt lika söt och så fick man välja bland massa olika toppings), ätit på cheesecake factory, köpt nya skor, grillat med familjen mm. Och jag har hittat den bästa bok/film affären nånsin Ligger inte långt hemifrån så där kommer jag nog spendera många timmar. Idag har jag dessutom träffat en annan svensk au pair i området. Hon verkar trevlig och bor ca 10 min bort.

Barnen börjar mer och mer lära känna mig och jag dom. Likaså med mina värdföräldrar. Ikväll hade jag och S ett trevligt ”söndagsmöte” där vi pratade om allt från hur jag har det till hur barnen är, hur veckan ser ut osv. Imorgon klockan sju ska jag själv väcka barnen. Blir intressant att se hur reaktionen blir när det är jag som kommer in och säger god morgon.

För att min kära värdfamilj inte ska känna sig utlämnade väljer jag att från och med nu nämna dom med följande bokstäver när jag berättar: hostmum – S, hostdad – D, och barnen för V (flickan) och A (pojken).

Dagen har varit lång, omtumlande, rolig, händelserik osv. Lilla Lexington verkar vara en mysig stad och huset är stort och fint Min värdfamilj verkar vara trevliga, mysiga, vettiga osv. Så det här blir nog bra Men så här efter första dagen känns det som sagt omtumlande. Man försöker lära känna familjen, lära känna landet/staden/huset, få så mycket info som möjligt att stanna i huvudet. Så efter fyra dagar i Stamford och en dag här är huvudet sprick färdigt. Ska bli skönt när fler och fler saker börjar gå på rutin.

Känns jätte bra att den andra au pairen fortfarande är kvar. Hon visar och berättar hur allt fungerar etc.

Nu ska jag hoppa i säng och hålla tummarna för att jag ska hålla mig frisk (vaknade med ont i halsen).

Kramar

Onsdagen erbjöd en hel del intressanta ”föreläsningar”. Nästan hela dagen pratade två representanter från Röda Korset om allt från små sår till hjärt- och lungräddning. Vid middagstid var vi klara och vi blev direkt skickade ut till bussarna som skulle ta oss till New York. En guidad tur som kostade 65 dollar, som de flesta valde att göra. Jag spenderade nästan hela dagen och hela kvällen med några trevliga och glada tjejer – Emma (fr. Sverige), Ramona och Carolin (fr. Tyskland). Den guidade turen bjöd på middag i bussen (rostbiffsmacka och snacks), ett besök på Rockefeller Center och Times Square. Vi fick även se Frihetesgudinnan på låååångt avstånd och se hur byggandet med nya World Trade Center går (jäklar vilken hög byggnad det blir). Timmarna flög förbi och i bussen hem var man extremt trött. Tyvärr var det delade åsikter om lugn och ro på bussen, så sova fick vi göra när vi kom tillbaka. Så fort man lade huvudet på kudden slockna man snabbt som ögat. ‘

Nästa morgon ringde klockan 6.30 och vi skulle vara färdigpackade till klockan 08.00 då dagen började. Ny information fram till klockan 14.00. Det kändes jätte tråkigt och jobbigt att lämna alla man lärt känna. Men förhoppningsvis kan man fortsätta att hålla kontakten. Strax före tre släppte de av ca 30 halvt hysteriska au pairer på tågstationen. Hjälp. Väskor och människor överallt och ingenstans. Cirka kvart över fyra hoppade sju av oss på samma tåg som skulle ta oss norrut. Eftersom jag hade en business class ticket satt jag inte med de andra. Vilket kändes tråkigt till en början, men sen var det ganska skönt med lite lugn och ro. Resan tog ca 3.5 timme. Jag lyckades hoppa av på rätt station, få med alla väskor med och bli hittad av min värdfamilj

Första dagen på orientation och huvudet är fullt med info och intryck. Vi är fyra svenska tjejer, och vi tre som flög tillsammans umgås mycket tillsammans, och sen är det människor från hela världen – Brasilien, Tyskland, Sydafrika, Australien, Tjeckien, Italien, Thailand mfl. Man hör nya språk hela tiden och det är ganska förvirrande att ena stunden prata svenska för att i nästa prata engelska.

Joan, vår orientation leader, är rolig och duktig på sitt jobb vilket gör ”föreläsningarna” mer intressanta. Hon och en kvinna till tar hand om oss 99 au pairer. Jag tycker vi är många, men tydligen kan de ha över 250 stycken här under vissa datum på somrarna.

Maten är helt okej och för en stund sen kom vi tillbaka från Target. En affär som verkligen verkade ha allting. Turister som vi är blev vi så klart fascinerade av de stora förpackningarna och att de fanns så många märken av en och samma produkt.

Imorgon väntar en fullspäckad dag med info från bla Röda Korset och imorgon kväll åker vi på guidad tur till New York city Lite orolig att jag kommer vara jätte trött när jag kommer fram till mina värdfamilj på torsdag. Imorgon kommer vi hem mellan 23.00 – 00.00 och klockan ringer tidigare (06.30) på torsdag. Och till frukost måste vi även vara färdigpackade och kan efter det inte återvända till våra rum. Men men ska väl inte oroa mig i onödan.

Nu väntar sängen – äntligen!

Måndag morgon kl 03.30 skulle klockan ringa och tanken var väl att i alla fall några timmars sömn. Men så blev det inte riktigt… Svårt att koppla av och att man dessutom var nervös gjorde ju inte sovandet lättare. Nån timme blev de kanske sammanlagt. Uppe med tuppen och 04.00 åkte vi från Västerås. Väl på Arlanda mötte pappa och Titti upp och jag hittade även mina reskamrater. Gemensam frukost och sen så började äventyret. Flyget tog drygt åtta timmar. Kändes så overkligt att faktiskt vara på väg. Och det första vi ser när vi landar är IKEA. Hm, var det verkligen till USA vi flög?

Vid kvart över två lokal tid lämnade vi flygplatsen för en snabb, slingrig, skumpande ”bil”färd till hotellet. Nu är jag i alla fall framme. Härligt! Hotellet är fint och fräscht. Och än så länge är jag ensam. Två rumskompisar inväntas.

Hade tänkt ta en power nap men de blev inte så. De får bli mer sömn ikväll istället.

Nu ska jag gå och käka middag