Två riktigt sega dagar har passerat. Tålamodet var i botten, likaså humöret. Känt mig som världens tråkigaste au pair. Men man kan väl inte vara på topp jämt antar jag. Sen blir ju tisdag och onsdag långa eftersom de inte är daycare eller så. Det märks både på barnen och mig. Onsdag em är de ganska trötta på varann.. Man är ganska slut efter en 1o timmars dag.
Haha måste berätta om tisdags lunchen.. tänk dig själv trött, dåligt med energi, inget tålamod och har spenderat hela morgon med att medla mellan barnen. Väcker barnen efter nap. Går ner och fixar lunch. Värmer mac and cheese som blev kvar sen vi åt ute dagen innan. Första protesten kom när de var tvungna att äta hela fyra gurkbitar 
Sen förstår ni så såg ju maten inte ut som vanligt = ”I don’t like that. I don’t want that.” Men som elak au pair var det detta som stod på menyn. V gav med sig ganska fort. Men A satt säkert i 20 min och var gnällig, tjatig, grinig och försökte få mig att ändra mig. Men icke sa nicke. Så när han insåg att alternativet var att sitta kvar vid bordet hela em så smakar han. Och gissa vad ungen säger?! ”This was really good, can I have some more?” Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Haha, man kan ju inte mer än älska de små liven. <3
Under kvällen åt jag med Evelina och Sofia på Chilis i Burlington. Trevlig kväll med många skratt. Var nog precis vad jag behövde. 
Idag känner jag mig betydligt bättre. Piggare och gladare Dagen har gått fort eftersom de har varit på daycare och så slog vi ihjäl lite dödtid på em genom att bygga ny järnvägsbana.
Och nu är klockan halv nio och jag sitter redan i pyjamasen. Så skönt. Natti natt.