Förra helgen blev det långhelg och den spenderades hemma hos pappa på gården. Mysigt! Träffa nära och kära, vara i stallet, packa och städa rummet, grillning, lunch med Tilda mm. Fint väder oxå vilket uppskattades mycket då man är ute hela dagarna. Lite jobbigt var det dock att vara i stallet för första gången sen Sparvis fick komma till de evigt gröna ängarna.

Hon har funnits med så länge och var så speciell så det kändes tomt utan henne där. Men det var helt enkelt dags och hon har det bra där hon är nu.

Tillbaka i Västerås har dagarna susat förbi. Två biobesök på nya bion, syskonmys, sista inköpen på stan, kopiera papper och en massa mera. Fast det mesta kaoset är nog i huvudet. Känns som man har gjort massor men det är nog mest tankeverksamheten som är aktiv. Kommer flygresan gå bra? Glömt att handla något? Vad ska man packa med? Hur mycket får handbaggaget väga? Hur kommer New York vara? Är familjen lika bra som den verkat? Är alla papper/biljetter/pass med? Vilket häftigt och roligt äventyr! Kommer jag fixa att vara ifrån familjen så länge? Vilka kurser finns att läsa? Kommer pengarna räcka? Vad roligt det ska bli!

Många fina presenter och blommor! Tack allihopa! Och för talet och sången Titti! <3

Hejdå delen tänkte jag inte så mycket på först. Efter ett tag slog det mig att jag faktiskt säger hejdå. Det kommer ta minst ett år till innan jag träffar alla igen. När den insikten gick upp blev det helt plötsligt lite tufft. Ytterligare något som tyder på att jag faktiskt åker snart (vilket jag nog inte riktigt har börjat förstå förrän nyss). Som tur finns ju facebook, mejl, skype osv så man kan hålla kontakten, vilket förmildrar det hela. Jag är ju ändå taggad till tusen över det kommande året

ca 4900 (540 euro) kr – Sub. flygavgift + försäkring

192 kr – Polisregisterutdrag

600 kr – Hälsoundersökning

980 (+150) kr – Visum (+bankens avgift)

328 kr – Foto till visum

230 kr – Internationellt körkort

349 + 999 kr – Resväskor

ca 700 – Presenter till familjen

Har inte gått upp så tidig på evigheter, men det var absolut värt det. 06.50 var vi på plats i kön (2:a) utanför ambassaden. Där fick vi stå och frysa till typ kvart i åtta. Då blev jag insläppt genom säkerhetskontrollen och fick vandra vidare upp till nästa hus. Ytterligare en kvart senare hade jag lämnat fingeravtryck och alla papper. De meddelade snällt att snart skulle ropa upp mig till intervju. Va skönt tänkte jag, detta gick ju väldigt snabbt. Jo tjena. 09.45 fick jag komma fram till en lucka och svara på tre frågor, och så var det klart. Hur kan man behöva vänta i så lång tid när det var en före mig (och han fick vänta till typ 09.30 på sin ”intervju”)??!! Men men, nu är det klart Och ska väl vara glad att den mesta väntetiden var inomhus.

Först och främst måste jag dela med mig av ytterligare en rolig nyhet! Förra veckan blev jag klar med skolan! Nu har jag min efterlängtade gymnasieexamen. Efter så många år fyllda med motgångar, nya skolor, lärare och kurskamrater, blandade kurser, medgångar, praktik, internat, nyttiga lärdomar och så vidare är jag nu många erfarenheter rikare. Jag har lärt mig så otroligt mycket och jag är glad att det blev den här vägen ändå. Framförallt har jag lärt känna mig själv och speciellt de senaste två åren har varit otroligt nyttiga och lärorika. Jag har lärt mig stå stadigt på jorden. Nu får vi se om jag blir totalt omskakad när jag flyttar till USA eller om jag kanske mest svajar som ett stadigt träd i höstblåsten.

I början av maj lämnar jag Sverige för ett år utanför Boston Redan från första stund med denna familj har det känns rätt. Förhoppningsvis är min magkänsla rätt så jag trivs och kan stanna. Jag kommer ta hand om en flicka och pojke på snart 3 1/2 år (tvillingar med andra ord). Det ska bli roligt och spännande att få ta hand om ganska små barn. Först var jag lite tveksam. Men när jag tänker tillbaka på min praktik på förskolan känns det genast rätt. Jag trivdes så himla bra där och barnen var underbara. Jag tror inte jag kommer ha tråkigt i alla fall…

Nu går dagarna åt att vara med familj och vänner. Dock tar allt ”pappersarbete” en himla tid. Papper ska fyllas i, scannas, kopieras, skickas, visum formulär… Hur kan det vara så krångligt?!! Längtar tills den dagen jag har pass med visum och flygbiljetterna i min hand!

Har även börjat fundera på resväska och packning. Har hittat en resväska men den är lite dyr, så det kanske blir en billigare. Presenter ska inhandlas och likaså lite andra småsaker. Packlistan blir lång när man tänker vad som är bra att ha med…

Så håll tummarna för att jag hamnar hos familjen L!

En community counselor i Boston kontaktade mig och berättade att hon tror att jag skulle vara en bra match för en familj där. Än så länge låter allt kalas bra. Det verkar vara en jätte mysig familj med ett treårigt tvillingpar (en tjej och en kille). Ikväll ska vi höras på skype. Spännande och nervöst. Håll tummarna!

Under lördagen fick jag även en match i Texas. Fem barn i åldern 3-6 år. Vilka jag tacka nej till på en gång, då jag kände att det är en alldeles för stor utmaning.

Och nu är jag förresten inflyttad hos mamma igen. Igår gick flyttlasset, så nu är jag tillbaka i lilla rummet. Men mysigt har jag fått det i alla fall.

Ska väl tänka på saken och så går vi kanske vidare med telefonsamtal på söndag. Spännande.

Igår fick jag mejl och var återigen tvungen att förklara varför jag inte är klar med skolan osv. Så under kvällen och imorse var jag lite depp. Tänkte att nu kanske dom säger nej bara för detta. MEN för 5 minuter sen fick jag mejl och jag är nu antagen till programmet! Antar att det inte var några problem, hurra!

Nu ska jag ut i det fina vädret och njuta ännu mer av denna dag

Började fylla i en ansökan hos Culture Care, som av en ren slump, var den organisation jag tänkt åka med. Nu är jag inte så säker längre. Har varit en del trassel fram och tillbaka. Men den väldigt positiva och glada rekryteringsledare jag har kontakt med, har gjort att jag fortfarande tycker att organisationen verkar vara värd att välja. Men frågan är hur mycket trassel det kommer fortsätta att vara…

Pga detta trassel började jag leta efter andra organisationer att åka med. Hamnade inne på Skandinaviska Institutet, Au pair in America, och fastnade. Vet inte riktigt, men känslan med dom känns så himla mycket bättre. Så jag har börjat med en ansökan hos dom oxå. Så får framtiden utvisa vilken av dom jag åker med i slutändan. Om jag nu åker…