Onsdag 08.00 hade jag bokat tid på ambassaden. Frågan var ju bara: går det att lita på tåget är i tid?! Eftersom min tillit till SJ inte är den största, beslutade vi (mamma följde med som sällskap) att ta Felicia (min fina lilla bil) till Vallentuna på tisdags kvällen. Regnet öste ner hela dagen och utsikterna inför onsdagen såg inte så klara ut. Men när vi begav oss till pendeln nästa morgon 05.30 var det uppehåll 
Har inte gått upp så tidig på evigheter, men det var absolut värt det. 06.50 var vi på plats i kön (2:a) utanför ambassaden. Där fick vi stå och frysa till typ kvart i åtta. Då blev jag insläppt genom säkerhetskontrollen och fick vandra vidare upp till nästa hus. Ytterligare en kvart senare hade jag lämnat fingeravtryck och alla papper. De meddelade snällt att snart skulle ropa upp mig till intervju. Va skönt tänkte jag, detta gick ju väldigt snabbt. Jo tjena. 09.45 fick jag komma fram till en lucka och svara på tre frågor, och så var det klart. Hur kan man behöva vänta i så lång tid när det var en före mig (och han fick vänta till typ 09.30 på sin ”intervju”)??!! Men men, nu är det klart 
Och ska väl vara glad att den mesta väntetiden var inomhus.